Fem punkter för att få fällande dom
Det går aldrig att säkert förutsäga hur en domstol kommer att döma i ett enskilt fall.
Här följer dock en sammanställning över vad som vanligtvis måste framkomma under rättegången för att domen ska bli fällande i enlighet med åtalet när hastigheten har uppskattats med hjälp av en polisbils hastighetsmätare:
- Avståndet mellan polisbilen och fortkörarens bil måste vara konstant eller ökande under själva mätningen. Ett minskande avstånd innebär att polisbilen kör fortare än bilisten. Polisbilens hastighetsmätare visar då högre hastighet och domstolen underkänner med all sannolikhet en sådan mätning.
- Den sträcka som mätningen sker på bör vara minst 500 meter lång. Är sträckan kortare anses det som regel svårt att hinna konstatera om avståndet mellan fordonen är konstant eller ökande.
- Avståndet mellan polisbilen och fortkörarens bil får inte vara för långt under hastighetsmätningen. Är det mer än ca 100 meter händer det att domstolarna underkänner mätningen, särskilt om mätsträckan är kort. Å andra sidan kan ett långt avstånd kompenseras av en längre mätsträcka. Ett långt avstånd anses göra det svårare för polismannen att bedöma om polisfordonet verkligen håller ett konstant eller ökande avstånd till fortkörarens fordon.
- Det bör under själva mätförfarandet inte finnas några andra bilar mellan polisbilen och fortköraren. Om andra fordon kan ha skymt sikten anses det finnas en risk att polismannen inte kunnat bedöma om avståndet varit konstant eller ökande.
- Åklagaren måste åberopa ett hastighetsmätarintyg som bevisning för att styrka att polisbilens hastighetsmätare var tillförlitlig. Jämfört med tidpunkten för hastighetsöverträdelsen bör intyget inte vara äldre än tre månader. Generellt sett brukar hastighetsmätare visa en högre hastighet än den verkliga, även polisbilars.
Om det inte tydligt framgår att polismannen gjort ett säkerhetsavdrag, eller om detta med hänsyn till omständigheterna inte anses tillräckligt, gör domstolen det avdrag som den finner lämpligt.
