När länsstyrelsen beslutar om körkortsingripande, det vill säga varning eller återkallelse, görs bedömningen i högre grad utifrån praxis än lagstiftning eftersom återkallelsetidernas längd i mycket liten utsträckning bestämts genom lagstiftning.
Den återkallelsepraxis som redovisas här under rubrikerna till vänster bygger på den praxis som landets länsstyrelser enats om efter att bl.a. ha vägt in rättspraxis som skapats av kammarrätter och Regeringsrätten.
Beroende på förseelsetyp har omständigheterna i det enskilda fallet större (vilket är fallet vid t.ex. vårdslöshet i trafik) eller mindre (vid t.ex. hastighetsöverträdelser och trafiknykterhetsbrott) betydelse. Praxis rörande identiska förseelser varierar av naturliga skäl i viss mån mellan olika länsstyrelser (och ibland också mellan olika handläggare på samma länsstyrelse).
Observera att den som har prövotid när förseelsen begås - inte när återkallelsebeslutet fattas - måste avlägga nytt förarprov ("uppkörning") innan körkortet kan återfås.
En vanlig missuppfattning i dessa sammanhang är att den som har prövotid bedöms strängare vid körkortsmålets handläggning jämfört med den som inte har prövotid, till exempel genom att den förstnämnde drabbas av återkallelse när varning annars är normalpåföljden.
Så är alltså inte fallet - den som har prövotid bedöms inte strängare än den som inte har prövotid.