Ett vittne som sett en bil köra omkring i Tylösand i Halmstad ringde till polisen. Anledningen var att vittnet tidigare hade serverat två av personerna, som nu satt fram i bilen, alkohol. Polisen kom efter ca 20 minuter. Min klienten satt då tillsammans med fyra andra personer i bilen och denna stod stilla på en parkering. Eftersom klienten nu satt på förarplatsen utgick polismannen från att det var min klient som tidigare hade kört. Han tog klientens identitetskort och visade det för vittnet, som sa att personen på identitetskortet var samma person som hon tidigare hade sett köra bilen. Efter genomfört utandningsprov konstaterades att klienten kunde misstänkas för grovt rattfylleri.
Klienten åtalades liksom en kamrat till honom som var den som disponerade den bil de hade suttit i. I tingsrätten förklarade klienten att han inte hade kört bilen utan bara hade råkat sitta på förarplatsen när polisen kom. Tingsrätten dömde båda tilltalade, för grovt rattfylleri respektive medhjälp till grovt rattfylleri. Jag överklagade till hovrätten som frikände klienten, huvudsakligen på den grunden att en identifiering utifrån ett enda foto lämnar utrymme för ett felaktigt utpekande.
Ingemar Jeanlo
| Innehåll | Ladda ned | Format |
|---|---|---|
| Tingsrättens dom inklusive stämningsansökan och delar av hovrättens dom i maskerad version. |  |
 |
| Tingsrättens dom inklusive stämningsansökan och hela hovrättsdomen i omaskerad och utskrivbar version. Hovrättsdomen ger en bild av de höga rättssäkerhetskrav som i vart fall överrätter ställer i dylika fall och kan tjäna som argument i mål där en person pekats ut av vittnen efter färden. Domen är självfallet applicerbar också i fall som inte rör rattfylleri utan t.ex. smitning, olovlig körning, etc. |
 |
|