Polisbilen körde efter två bilar i en hastighet av 140 km/h på en väg på Orust där hastighetsbegränsningen var 90 km/h. Min klient körde den första bilen och hans kamrat den andra bilen. Klienten förnekade och åtalades. Vid förhandlingen i tingsrätten presenterade åklagaren ytterligare en stämningsansökan mot klienten. Denna gång rörande en hastighetsmätning med laser i Göteborg (96 km/h på 70-väg). Efter ett snabbt konfererande med klienten meddelade vi tingsrätten att han erkände händelsen rörande lasermätningen men förnekade alltjämt den överträdelse som hade uppskattats genom efterföljandet på Orust.
Tingsrätten ställde sig tveksam till tillförlitligheten i hastighetsuppskattningen, bland annat därför att det hade befunnit sig en bil mellan polisbilen och min klients bil, att polisen hade försökt uppskatta hastigheten på två bilar samtidigt samt att tingsrätten tyckte att avståndet mellan polisbilen och min klients bil var för långt för att en säker hastighetsuppskattning skulle kunna göras. Klienten friades därför från misstanken rörande den grova fortkörningen.
| Innehåll | Ladda ned | Format |
|---|---|---|
| Tingsrättsdomens första sida och stämningsansökan rörande den grova fortkörningen. |  |
 |
| Tingsrättens dom i omaskerat skick. Domen är välmotiverad och kan bland annat tjäna som argument vid försvaret i fall där avståndet mellan polisbilen och mätobjektet varit långt (ca 250 meter i det fall domen rör) under själva efterföljandet samt i fall där polisen följt efter mer än en bil vid samma tillfälle. |
 |
|